Fyra ess

Steg för steg, 5, 2008

Man glömmer aldrig sin första kärlek, sägs det, och i ditt fall var den svartvit. Som så många andra i din generation började du som lovande schackjunior, men du insåg snart att du aldrig skulle bli så bra som du hoppades. Och när bridge dessutom var roligare, blev det som det blev. Men kärleken till schacket har du aldrig tappat, trots att det är trettio år sedan du senast spelade ett tävlingsparti.
  Din gamle klasskamrat Göran höll ut längre och blev mästarspelare i schack innan också han lockades över till de gröna borden. Av en ren slump sprang ni på varandra på stan för ett år sedan, och sedan dess träffas ni en gång i månaden, analyserar och tittar på gamla partier. Trots att ni båda är ringrostiga, känner ni igen pjäserna än - och kul är det. Oftast blir det partier från mellankrigstiden, gärna från den så kallade ”hypermoderna skolan”.
  Förra veckan föreslog Göran att ni skulle spela en Gåstävling tillsammans. Du tackade förstås ja, och så var det dags att diskutera system.
  Göran säger att han spelar ”gammaldags bridge”, så ni enas om ganska naturliga metoder, ungefär som Modern Standard, men på en punkt är Göran bestämd: ”Jag förmodar att du spelar med omvända markeringar, precis som de flesta moderna spelare, men det vill jag inte vara med om.” Så det var inte mycket att göra, Vanliga markeringar fick det bli.
  Litet mer än halvvägs in i tävlingen känns det som om ni ligger ungefär femma (av tjugosex par). Ni har spelat bra så här långt, och om inte motståndarna haft ”oförtjänt tur” två gånger, hade ni kunnat leda. Kan ni hålla spelet uppe, finns fortfarande chans till en bra placering, kanske rentav seger.
  Ni möter då ett för dig okänt par, två ynglingar i 30-årsåldern, som det inte verkar gå bra för. Utan ett ord slår de sig ner vid bordet och sitter och blänger förbi varandra. Göran försöker lätta upp stämningen med ett glatt ”Hej, pojkar”, men utan framgång.
  De lägger upp två deklarationskort, som avslöjar att de använder stark klöver, svag sang och femkorts högfärg.
  Du sitter Syd, som du brukar, och på rondens första bricka är bara ni i zonen, när du plockar upp dessa kort:

    Sp 4
    Hj 10 8 2
    Ru E D 10 9 4 2
    Kl kn 8 2

Öppnar du budgivningen?


Ja, med 2 ruter. Visserligen är zonerna ofördelaktiga, men när du har en så här stark sexkortsfärg är det helt OK att öppna med en svag två-öppning.
  Väst tittar på ert deklarationskort, men sedan dröjer det inte länge förrän han kliver in med 2 spader. Det borde du ha förstått: man kan bara inte spärra bort spadern i dagens aggressiva bridge. Samtidigt inser du att också ni kan befinna er på känslig mark, för ni glömde diskutera hur ni bjuder om någon kliver in efter en svag två-öppning. Förhoppningsvis har Göran ett lätt läge, så att du slipper fundera på vad han menar med sitt bud.
  Sådan tur har du inte. Göran dubblar, och du skall försöka begripa vad han menar. Det blir inte bättre när Nord surt undrar ”vad den dubblingen kan tänkas betyda”.
  Eftersom ni inte har diskuterat läget, skulle du kunna svara något i stil med ”ingen överenskommelse”, men då du är ganska säker på att Göran avsett dubbelt som en straffdubbling säger du det.
  Skälet att det skall vara så är enkelt. När du öppnar med en i färg, och din vänstra motståndare kliver in, finns det många olika händer som du kan ha - både beträffande fördelning och honnörsstyrka. Av den anledningen tycker de flesta att dubbelt bäst används för att hjälpa er att hamna i rätt kontrakt, inte för att försöka ta dubblade straffar på motståndarna. Precis så resonerar Modern Standard, och precis så resonerar ni.
  När du öppnar med ett spärrbud är läget annorlunda. Helt annorlunda. Då berättar du om en begränsad enfärgshand med en bra färg. Utifrån den upplysningen kan partnern ofta avgöra om ni skall bjuda över eller spela försvar. Att dubbla för att be dig beskriva din hand ännu mer är tämligen poänglöst.
  En bra sak med spärrbud är att de ofta tvingar motståndarna att bjuda på en högre nivå än vad de hade tänkt sig från början. Här kanske Väst inte riktigt hade till att kliva in på 2-läget. Om Västs val står mellan ett försiktigt pass och ett aggressivt 2 spader, måste han välja. Om han bjuder och har turen att hitta partnern med bra kort, kanske inklivet ger hans sida ett bra resultat. Men om han har otur, gäller det att bestraffa honom. Göran måste alltså kunna straffdubbla.
  I Modern Standard ingår Negativa dubblingar efter ett vanligt öppningsbud och ett inkliv. Det betyder att om budgivningen t.ex. inletts så här:

Syd Väst Nord Öst
1 Ru 1 Sp ?

och Nord har en hand med vilken han vill straffdubbla, så kan han inte det. Nord får då antingen kräva med ett bud i en annan färg (eller bjuda sang) eller passa och hoppas att Syd kan balanseringsdubbla om också Öst passar. Det är inte alltid Syd kan, men om Syd är kort i inklivsfärgen och har åtminstone en vettig öppningshand, är dubbelt ett alternativ (om Syd har stöd i alla objudna färger).
  Men efter

Syd Väst Nord Öst
2 Ru 2 Sp ?

kan Nord inte passa och hoppas att Syd skall kunna balansera med dubbelt om Öst passar. Syd har ju visat vad han har med öppningsbudet och kommer därför att passa nästa gång.
  Därför är dubbelt en straffdubbling i det här läget, vilket det för övrigt också är om öppningsbudet varit 3 ruter och Väst klivit in med 3 spader.
  Du svarar alltså att ni inte har diskuterat just det här läget, men att du är rätt säker på att det är en straffdubbling. Öst passar, du gör samma sak, och Väst muttrar något om att ”med hans tur, har han säkert hoppat i galen tunna” innan också han passar.
  Ni drar enligt 10-12-regeln och spelar ut det högsta kortet från sekvens, så när Göran spelar ut hjärter ess räknar du med att det är från ess-kung.
  Sedan kommer träkarlen upp, och åsynen av den styrker din tolkning av Görans dubbling. Öst är ännu svagare än vad du är, och har bara två trumf.

Utspel: Kl E
Träkarlen (Öst)
Bridgebord Sp 10 3
Hj D 9 8 7 6 5
Ru kn 6 5
Kl D 9
Du (Syd)
Sp 4
Hj 10 4 2
Ru E D 10 9 4 2
Kl kn 8 2

Du kommer ihåg att ni använder vanliga styrkemarkeringar, så när bordet lägger hjärterfem, lågmarkerar du med tvåan, inte med tian som du hade gjort med din ordinarie partner Bengt. Du konstaterar samtidigt att det är första gången som du använder ordet i dess ursprungliga bemärkelse. Du lågmarkerar ju med ett lågt kort. Så länge du kan minnas är en lågmarkering ett sätt att visa svaghet. Men då de flesta i dessa dagar markerar svaghet med ett högt kort, är det konstigt att det fortfarande kallas lågmarkering.
  Väst bekänner med knekten, och du konstaterar snabbt att det kanske var bra att du inte behövde offra tian. Då hade bordets resterande hjärter varit likvärda. När du har tian kvar, har ni fortfarande två håll i färgen.
  Göran skiftar tämligen omgående till ruter tre, och bordet lägger lågt.

Vad gör du då?


Det finns situationer då det är bra att nöja sig med tian, för att godspela ett andra ruterstick snabbt, t.ex. om du har fem ruter med ess-dam-tia i topp, när bordet har knekt tredje, och partnern vänt från en dubbelton. Men så kan det inte sitta här. Nu är det rätt att ta för esset.
  Göran hade vänt med det högsta kortet från en dubbelton, så när han spelar trean vet du att han har en eller tre ruter. Och du kan vara ganska säker på vilket det är.

En eller tre?


Göran har säkert bara en ruter. Att straffdubbla med längd i partnerns färg är mindre bra, för då blir partnerns styrka i den färgen inte mycket värd i försvaret. Men med singelton är det annorlunda: dels kan han kanske få en stöld eller två, dels ökar partnerns defensivstyrka. Så när Syd bekänner med åttan, kan du vara rätt säker på att han har kvar ruter kung och den sista hackan. Det betyder att du kan ge Göran en stöld.

Skall du fortsätta med ruter?


Nej. Om du spelar en låg ruter, kommer Väst att krypa från handen, och när Göran stjäl blir det på bekostnad av en förlorare som Väst annars hade haft. Om Göran samtidigt förlorar ett naturligt trumfstick, kostar rutervändan stick.
  Därför skall du utnyttja din ingång till något som Göran inte kan göra.

Vad är det?


Spela trumf från rätt håll.
  Bordet har dubbelton klöver, och du vet att spelföraren har längd i den färgen. Därför gäller det att spela trumf för att ta bort stölder på Östs hand. Göran kan i och för sig själv spela trumf om han får en ruterstöld, men det är inte säkert att han kan göra det från sin sida bordet hur många gånger som helst. Därför skall du hjälpa honom med trumfen.
  Väst tittar snett på din trumfhacka och går till slut upp med spader ess, då Göran bekänner med tvåan.
  Västs nästa drag är klöver tre. Göran lägger femman och bordet damen. Du skall just plocka fram åttan för att ländmarkera för udda antal, då du kommer på dig. Ni använder ju Vanliga markeringar. Högt-lågt visar ett jämnt antal när du skall markera din längd. Därför fumlar du iväg klöver två i stället. För att visa ett udda antal klöver, är det lågt-högt som gäller.
  Läget har då blivit detta, när spelföraren fortsätter med klöver nio från bordet.

Träkarlen (Öst)
Bridgebord Sp 10
Hj D 9 8 7 6
Ru kn 6
Kl 9
Du (Syd)
Sp
Hj 10 4
Ru D 10 9 4 2
Kl kn 8

Vilken klöver lägger du?


Knekten. Som spelet gått, kan Väst bara ha två fördelningar: 5-1-3-4 och 6-1-3-3. Och den första är den troligare, av den enkla anledningen att det krävs mindre styrka för att straffdubbla med fem trumf än med fyra. Därför skall du utgå från att Väst har tre klöver kvar.
  När klöverdam vinner stick kan du förutsätta att Göran har duckat från ess fjärde, eller att Väst har både ess och kung. I det senare fallet spelar det ingen roll vilken klöver du lägger, men i det första fallet kan det göra det.
  Om Väst har kvar K-10-7 i klöver, kan ni bara få för esset. Men om Väst har K-10 plus en lägre klöver än sjuan, eller K-7-6 kvar, tjänar ni ett stick på att du täcker.
  Väst tittar surt på din knekt, men lägger till slut lågt. Göran bekänner med fyran. Med tanke på att hans förra klöver var högre (femman), räknar du med att han hade fyra klöver från början.
  Du hade gärna vänt med trumf om du kunnat, men det går tyvärr inte.

Vilken färg spelar du då?


Klöver.
  Det är lockande att spela ruter, så att Göran kan stjäla och dra ut bordets sista trumf. Men det kostar stick, eftersom Göran stjäl en förlorare. Därför tänker du även denna gång låta rutern vara.
  Spelar du hjärter, får Väst stick för tre av sina småtrumf. Han kan ju stjäla vändan, stjäla klöver på bordet och stjäla en hjärter till. Inte heller det vill du tillåta. Därför spelar du din sista klöver, till sjua, tia och stöld.
  Dessa kort återstår då:

Träkarlen (Öst)
Bridgebord Sp
Hj D 9 8 7 6
Ru kn 6
Kl
Du (Syd)
Sp
Hj 10 4
Ru D 10 9 4 2
Kl

Spelföraren funderar, men det gör du också. Spelar han ruter, täcker du billigt. Göran kan då stjäla ruter kung och ta för klöver ess. Om Görans trumf är tillräckligt starka för att spelas från hans håll, förlorar Väst åtskilliga stick till.
  Men, som du förutsett, spelar Väst inte ruter. I stället begär han hjärter sex.
  Givetvis kryper du inte utan täcker med tian och tvingar Väst att stjäla. Efter det skall han också ha för spader kung, men det är allt. Det betyder tre straff och +500 till er.
  Hela given:

Sp D kn 9 5 2
Hj E K 3
Ru 3
Kl E 10 5 4
Sp E K 8 7 6 Bridgebord Sp 10 3
Hj kn Hj D 9 8 7 6 5
Ru K 8 7 Ru kn 6 5
Kl K 7 6 3 Kl D 9
Sp 4
Hj 10 4 2
Ru E D 10 9 4 2
Kl kn 8 2

Om du passat i förhand, hade Väst öppnat med 1 spader. Nord och Öst hade passat, och du hade balanserat med 2 ruter. Men sedan har Väst bjudit färdigt. Många olika slutbud kan tänkas efter det, och 3 sang har faktiskt chans om Öst-Väst slarvar, men +500 ser bra ut på er ledd. Och när ni kontrollerar brickan i efterhand ser ni att det var en tredelad topp.
  Nu verkar ni vara på gång, men avlutningen blir medelmåttig, så ni hamnar på femte plats och får tyvärr ingen gås med er hem. Men ni har haft en trevlig kväll tillsammans, och det är trots allt det viktiga.
  Två dagar senare ringer telefonen, Det är Göran. Han börjar han med orden ”Var inte mina markeringar bra?” Först förstår du inte vad han syftar på, men så tar han upp just den här brickan. Och då går det upp ett ljus, eller två.
  Att du hade hjärter tio kvar i slutläget var viktigt. Om ni spelat med omvända markeringar och du lagt tian i första stick, hade Väst kunnat saka en förlorare från handen på hjärter sex. Då får han ett stick till, eftersom Göran kommer att ha kvar en hjärterförlorare till sist.
  Dessutom var det viktigt att du spelade precis tvåa följt av knekt i klöver. Gör du inte det, får Väst ett stick till. Även där fungerade de omvända markeringarna sämre än de som kallas Vanliga, trots att de i dag faktiskt är ovanliga.
  Du får medge att det ligger något i vad han säger, och då undrar Göran om du kommer ihåg den allra sista brickan i tävlingen, den där du blev hemsläppt i 3 sang när ruterfärgen satt så här:

Ru 6
Ru E K kn 7 Ru 10 9 4 2
Ru D 8 5 3

Väst spelade ut ruter ess. Öst-Väst markerade negativt med höga kort, så Öst var så illa tvungen att lägga tian. När han två stick senare kom in på ett ess, kunde Öst-Väst bara vinna två ruterstick till - eftersom din åtta plötsligt blev ett intressant kort. Genom att lägga tian i första stick, markerade Öst bort beten”¦
  ”Du är kanske inte så gammalmodig, trots allt”, säger du till Göran. ”Undras om du inte borde kallas hypermodern i stället!”

Att tänka på


[ Steg för steg | Sök artikel | Vi som vill upp | Hem ]

Avdelare

Copyright © 2017, Scania Bridgekonsult