Fyra ess

Steg för steg, 2, 1997

Det var bättre förr – i alla fall när det gällde att locka folk till klubben. På spelkvällarna nu för tiden träffar du mest de gamla kända ansiktena, och även om ni brukar få många deltagare på era nybörjarkurser är det som förgjort att få dem att börja spela på klubben efteråt.
  Men klubbledningen har många goda idéer, och på försök har ni denna säsong infört flera förändringar i spelschemat. En av dem är att ni en gång i månaden spelar fyrmannabarometer med lottade lagkamrater.
  Det är det som står på programmet i kväll. Du och Bengt fick ett trevligt par par på er lott; visserligen har Ulla och Åke inte lika många framgångar som ni, men de är pålitliga och kommer nästan alltid på den övre fjärdedelen, oavsett tävlingsform. Tyvärr förlorade ni er första match, när du spelade för snabbt i en spaderutgång och glömde ta hänsyn till att en sidofärg kunde sitta snett. Extra förargligt när motståndarlaget stannade i 2 spader vid det andra bordet. Så i stället för vinst med 17-13 blev det förlust med samma siffror.
  Men nu gäller det att ta nya tag. Era motståndare i den andra matchen bör ni kunna besegra. Visserligen bjöd de en hård utgång på den första brickan, men det resultatet tror ni nog att lagkamraterna kan kopiera, så än är det för tidigt att kasta yxan i sjön. Ni bjuder enligt Modern Standard, och i motspelet använder ni vanliga utspel men omvända markeringar (lågt-högt är en högmarkering när ni styrkemarkerar, alternativt visar ett jämnt antal om ni längdmarkerar).
  På bricka nummer 2 har du som Syd fått dessa kort:

    Sp 10 6
    Hj K kn 9 4
    Ru kn 6 4 2
    Kl K kn 8

Du passar och ser därefter motståndarna bjuda sig till 3 sang så här:

Syd Väst Nord Öst
pass 1 Sp pass 2 Kl
pass 3 Kl pass 3 NT
pass pass pass

Hur tror du att det här kommer att gå?


Svårt att säga. Öst som bjöd 3 sang kanske hade på gränsen till en slaminvit, men det är även möjligt att han tog en chans på utgång när han fick stöd i sin bästa färg. I det första fallet kanske bara övertrick står på spel, medan det i det andra kan räcka med att inte göra något dumt för att få in på korten.
  När det gäller utspel i sang brukar läroböckerna rekommendera att man drar för sin lägsta färg. Vid två lika långa föredras den bättre, eller högfärg före lågfärg. I enlighet med det borde man alltså spela ut hjärter.

Håller du med om det?


Tja... Det här resonemanget förutsätter att man måste ta bet i kontraktet. Minst lika ofta går kontraktet bet, om man inte skänker spelföraren några stick han inte kunnat få av egen kraft.
  Det som talar mot hjärterutspelet är att det inte verkar sitta så bra för anfallssidan. Kung-knekt-hacka i klöver tar titt som tätt två stick, och dessutom har du ingen spaderhonnör som sitter på mellanhand. Därför bör du välja ett passivt utspel, ett som inte riskerar för mycket utan överlåter till spelföraren att göra grovjobbet.

Vilket är det?


Ruter två. OK, jag kanske uttryckte mig en aning otydligt, för ruter ut är inte bara frågan om att undvika favör. I och med att du spelar ut från en av dina längsta färger, är det även en mild attack – och vill det sig väl kan du kanske godspela ett eller flera stick i färgen (t.ex. om bordet har dam-hacka och partnern kung-tia fjärde). Det främsta skälet är dock att undvika att ge bort stick.
  Visst kan ruterutspel från knekten tänkas vara favör, men det kan även spaderutspel från tia-hacka vara, som du snart kommer att få se.
  Nåväl, nu ligger ruter två på bordet, och strax därefter kommer träkarlen upp.

Träkarlen (Väst)
Sp E D 8 4 2 Bridgebord
Hj 8 5
Ru K 10 3
Kl E 6 5
Du (Syd)
Sp 10 6
Hj K kn 9 4
Ru kn 6 4 2
Kl K kn 8

Hur ser det ut?
Det är för tidigt att svara på den frågan. Bordets ruterkombination var litet otäck, och om Nord t.ex. har D-8-7 i ruter, så har ditt utspel just gett spelföraren ett tredje stick i färgen. Du vet ännu inte vet hur hjärtern sitter och kan heller inte avgöra om det var rätt eller fel att inte spela ut den färgen.
  Spelföraren begär trean från bordet och partnern lägger nian.

Vad tycker du om det?


Utmärkt! Antingen har partnern bara hackor i ruter, och då var ditt utspel precis så passivt som du hoppades; eller så har Nord slagit en mask med t.ex. D95. Då är ni på god väg att godspela två ruterstick.
  Spelföraren tar för esset, funderar ett tag och fortsätter sedan med spader nio.

Vad gör du?


Täcker med tian. Visst spelar ni med omvända längdmarkeringar, så att du egentligen bör lägga ditt lägsta kort från två hackor, men här är nian ett så högt kort att det kan kosta stick att lägga sexan.

När är det fel att inte täcka med tian?


När partnern har Kkn73. Om du bekänner lågt på nian, gör spelföraren samma sak från bordet – och sedan kan han godspela två spaderstick eftersom partnern bara har ett håll kvar i färgen. Täcker du, får partnern tre håll.
  Spelföraren maskar med damen, men partnern tar för kungen och vänder med hjärter sju.

Vad tror du han har i hjärter?


Bara hackor. Om hjärter sju är ett drag enligt 11-regeln (fjärde kortet uppifrån) har spelföraren inget kort som kan sticka sjuan.

Varför kan det inte vara så?


Öst bjöd ju 3 sang på 3 klöver. Ruterhåll vet du att han har, och om han bara haft hackor i hjärter hade han föredragit att kräva med 3 ruter – dels för att det inte är säkert att sang skall spelas (tänk om Väst har singel hjärter!), dels för att få sangen på Västs hand om denne har håll i hjärter. Därför kan du utgå från att partnerns sjua är toppen-av-ingenting.

Men varför vänder han med hjärter?


Om du som spelförare har något som tre hackor till kung-dam fjärde vet du att det är rätt att spela upp mot honnörerna. Sitter esset framför kung-dam tjänar du ett stick på den manövern jämfört med att spela ut kungen. Det är precis samma sak här. Om partnern har tre-fyra hackor i hjärter och ser bordets två hackor vet han att hjärtern bäst spelas från hans håll: från svaghet mot styrka. Det är möjligt att hjärtervändan är harmlös, t.ex. när spelföraren har KDkn10, men om han har en gaffel i färgen, kanske hjärter från Nord godspelar stick till dig.
  Öst spelar på hjärter tio, och du sticker med knekten. Att spelföraren har ess-dam i hjärter kvar på handen är ingen hemlighet, så partnerns vända var perfekt, men nu måste du hitta på något annat.

Har du några förslag?


Fortsätt med ruter. Har partnern damen, godspelar ni två stick i färgen, och även om spelföraren har den, finns inget bättre att göra för tillfället.
  Men tänk om spelföraren har spader knekt!

Har han inte sina nio stick då?


Kanske. Men det kan du inte göra något åt, så du fortsätter med en passiv ruter och hoppas att spelföraren inte kan få nio stick.
  På ruter tio lägger partnern sjuan och spelföraren sticker över med damen. Det verkar alltså som om Nord och Öst har vars tre ruter.

Varför bekände då Nord med sjuan?


För att hjälpa dig med färglängderna. Första gången ruter spelades, lägger Nord nian (nödvändigt ifall du dragit för dam-knekt), men andra gången visar han ifall han hade ett jämnt eller udda antal ruter från början. Hade han udda, lägger han en hög ruter; hade han jämnt, lägger han en låg.
  Spelföraren fortsätter med spader tre och maskar med åttan när du bekänner med sexan. Partnern sticker med knekten och fortsätter med hjärter sex.

Varför gör han det?


Precis som när han bekände andra gången i ruter gör han en längdmarkering – för ett udda antal hjärter. Första gången vände han med sjuan, för att informera dig om att han inte hade några höga kort i färgen. När han sedan vänder med sexan, berättar han om ett utsprungligen udda antal hjärter.
  Spelföraren maskar med damen, men på nytt har du nöjet att sticka en av hans honnörer billigast möjligt.

Fortsätter du med hjärter?


Nej! Tack vare partnerns längdmarkering i hjärter vet du att spelföraren har kvar esset och en hacka i hjärter. Är hackan femman, är hjärter upp i gaffeln. Riskera inte det, när du kan slå ut dig med ruter och vänta på straffen.
  Spelföraren tar för ruter kung (alla bekänner) och fortsätter med spader ess, spader, som partnern tar med sjuan. Det är ert femte stick!

Betyder det att du kan slappna av?


Till en viss del. I fyrmanna är det primära målet att straffa motståndarnas kontrakt, men när väl det målet är uppnått finns förstås ingen anledning att inte försöka ta flera straffar, eller hur!

Har ni chans till det?


Chans? Ni skall ha minst ett stick till, för spelföraren kan inte ha fler än sju stick: två spader, hjärter ess, tre ruter och ett klöver. Öst lägger en klöver- och en hjärterhacka på spadersticken

Men vilka två kort sakar du?


Dina hjärter! Om du kan få partnern att vända med klöver efter spader sju kommer spelföraren inte åt hjärter ess, vilket betyder att du tar de två sista sticken med klöver kung (eller knekt om Syd försöker med damen på klövervändan) och din höga ruter.
  Partnern uppfattar budskapet, och när klöver sju kommer i vända kan spelföraren bara få två stick till: klöver ess och den höga spadern.
  Hela given:

Sp K kn 7 5
Hj 7 6 2
Ru 9 7 5
Kl 7 4 2
Sp E D 8 4 2 Bridgebord Sp 9 3
Hj 8 3 Hj E D 10 5
Ru K 10 3 Ru E D 8
Kl E 6 5 Kl D 10 9 3
Sp 10 6
Hj K kn 9 4
Ru kn 6 4 2
Kl K kn 8

Trots att motståndarna förfogade över så mycket som 27 honnörspäng tog ni inte mindre än tre straff. Inte illa! Den främsta anledningen till ert lyckade resultat var att det satt dåligt för Öst-Väst, men om du hjälpt spelföraren i utspelet hade det kunnat sluta illa.
  Efter hjärter ut har spelföraren en lätt hemgång om han dubbelmaskar i klöver (spelar nian i avsikt att släppa om Syd bekänner lågt), och även om han gör fel i den färgen blir det ofta nio stick. Även spader tio är favör, eftersom Öst kan täcka med damen och senare använda spader nio för att driva ut Nords knekt. Att använda spader tio för att täcka Östs nia var precis ett stick bättre.

Att tänka på


[ Steg för steg | Sök artikel | Vi som vill upp | Hem ]

Avdelare

Copyright © 2017, Scania Bridgekonsult