Bok

Frågor om Modern Standard



Fråga nr 21

Hej Anders,

För någon vecka sedan skrev jag och frågade dig om Häxan och dess användning i MS. Jag fick uppfattningen att du bara använder Häxan när svarshanden bjudit 1NT efter det att öppningshanden öppnat med 1/♠. Stämmer det, eller använder du även Häxan efter inledningen 1 – 1♠?

Nästa fråga jag har rör Försenad Stayman: Jag tycker att er version med 2♣ som en slags Försenad Stayman efter det att öppningshanden visat 12-14 hp och jämn hand fungerar bra och är ganska enkel att komma ihåg. Har du utvecklat detta vidare, eller är du nöjd med versionen som ni furmulerat i er gula bok?

Den tredje frågan är av mer filosofisk natur Jag läste en intervju med Kit Woolsey i The Bridge World (februari 2011), där han fick frågan vad han tycker är viktigast i ett system med avseende på fem olika kriterier: Att finna A) delkontrakt eller utgång, B) utgång eller slam, C) vilken slam, D) vilken utgång, E) vilket delkontrakt. Hur skulle du ranka dessa mål från det viktigasta till det minst viktiga (i fyrmanna), och hur tycker du att MS med 4-korts högfärgsöppningar uppfyller din ranking?
  Ett litet tips är att Kit rankade enligt följande: 1) vilken slam, 2) slam eller utgång, 3) vilken utgång, 4) vilket delkontrakt, 5) delkontrakt eller utgång. Denna ranking gällde fyrmannaberäkning. Partävlingsranking berördes inte.

Mikael Björin

Svar:

I det system jag vanligen spelar har öppningshanden aldrig en jämn minimihand, när han öppnar med 1. Därför kan vi använda återbudet 1 NT (efter 1 – 1♠) på ett likartat sätt som Häxans 2♣-återbud efter svaret 1 sang.

Den variant av Försenad Stayman som står i MS 1 är enkel och bra. Den räcker för de flesta behov. Det finns mer sofistikerade metoder, men frågan är hur mycket man tjänar på dem.

Också jag har läst Woolsey-intevjun. Men jag håller inte med honom. Visst är det värt många poäng att välja rätt slam, t.ex. ruter på 4-4 i stället för hjärter på 5-3, men de givarna förekommer sällan. Att göra rätt i avgörandet utgång-eller-delkontrakt? eller vilket delkontrakt? (som Woolsey ser ner på) är värt betydligt fler IMP i det långa loppet. Sådana givar dyker ju upp hela tiden. Gör rätt på de givarna, och du vinner över vem som helt.
  Trenden i fyrmanna i dag, bland experter, är att tjonga in utgångar och hoppas att det antingen sitter bra eller att motståndarna spelar fel. I princip håller jag med, men med ett förbehåll: utgången skall ha chans om de spelar fel. Jag har sett alldeles för många totalt chanslösa utgångar, som bjudits på båda borden och blivit likabrickor, när det ena laget kunde ha tjänat 5-6 IMP på att sansa sig och inse att "här har utgång ingen chans". Här finns mycket poäng att tjäna.
  En annan sak med intervjun i The Bridge World är att motståndarna helt glöms bort i värderingen av systemet. Om vårt system försvårar för motståndarna när de har bäst kort, är inte också det värt något? System med fyrkorts högfärgsöppningar kan krångla till det för den egna sidan om motståndarna stör (eftersom svarshanden inte vet om öppningsbudet var baserat på en fyr- eller femkortsfärg), men de kan också krångla till det för motståndarna genom att öppningsbudet i genomsnitt är högre än i system med femkorts högfärgsöppningar. Där har MS en fördel gentemot t.ex. Standard American. Det skall inte glömmas bort.
  Själv skulle jag ranka kraven så här: 1) vilken utgång, 2) vilket delkontrakt, 3) utgång eller delkontrakt, 4) utgång eller slam, 5) vilken slam.


Fler frågor med svar:

[ 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | 32 | 33 | 34 | 35 | 36 | 37 | 38 | 39 | 40 | 41 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 | 47 | 48 | 49 | 50 | 51 | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | 60 | 61 | 62 | 63 | 64 | 65 | 66 | 67 | 68 | 69 | 70 | 71 | 72 | 73 | 74 | 75 | 76 | 77 | 78 | 79 | 80 ]


[ Modern Standard | Startsidan ]

Avdelare

Copyright © 2017, Scania Bridgekonsult